Bokrecension av Niklas Nygren
Längs min läkningsväg har jag stött på, fått tips om respektive sökt upp litteratur kring utmattningssyndrom, för igenkänning och kunskap. En av böckerna jag har i min bokhylla är ”Ett slut en början” (Parus förlag) skriven av Niklas Nygren, överläkare i Psykiatri , förälder och erfarenhet av utmattning. Hans välbesökta blogg, vilken lades upp under hans egna sjukdoms-/läkningstid ur utmattningssyndrom; ”En psykiatrikers funderingar” finns här.
Jag är så stolt och tacksam att just Niklas med de yrkeskunskaper, sin föräldraroll och erfarenhet kring utmattning recenserat ”Mona-Li och tröttbacillen”. Recensionen i sin helhet följer här:
”När jag drabbades av utmattningssyndrom var det precis innan sommaren och semestertider. Den sommaren var jag fruktansvärt trött i både kroppen och hjärnan. Jag blev sittande hemma mycket när resten av familjen åkte och badade eller på andra aktiviteter. I Mona-Li och tröttbacillen blir det tydligt att den andra föräldern(om en sådan finns med i bilden) får dra ett större lass. I mitt fall var det min fru. En situation som förutom utmattningssyndrom även gav skuldkänslor.
Som förälder med utmattningssyndrom står man inför utmaningen att försöka förklara för sitt eller sina barn vad detta tillstånd innebär. Precis som det kan behöva göras vid annan sjukdom som påverkar förmågan att delta i familjeliv. Ohälsa av osynlig natur medför dessutom inte sällan svårigheter att förklara så omgivningen förstår. Inte minst när det kommer till barn. En av utmaningarna är att möta barnet i förhållande till dess ålder och utvecklingsnivå. I mitt fall har jag genom min utbildning och mitt arbete viss kunskap och erfarenhet sedan tidigare, men det är långt ifrån fallet för den stora majoriteten som drabbas. Inte sällan brottas man själv med frågor kring förståelse och acceptans.
Mona-Li och tröttbacillen närmar sig den här problematiken ur barnbokens perspektiv. Färgrikt och fantasifullt illustrerad tänker jag att den på olika sätt kan stimulera till samtal mellan förälder(eller annan närstående) och barn. Inte begränsat till utmattningssyndrom och den trötta föräldern, utan också utifrån finurliga och roliga detaljer i illustrationerna. Pingviner som badar i en fontän och ett litet damm-monster bland leksaker under soffan till exempel.
Tröttbacillen dyker upp som en figur i olika bilder. Det är ett fint sätt att skilja mellan mamman som person och det tillstånd som drabbat henne. Ett sätt att skuldavlasta föräldern, samtidigt som barnet får ett sätt att mer konkret relatera till varför mamma inte är som vanligt.
Utmattningssyndrom är ett tillstånd som kan se mycket olika ut hos olika personer. Dessutom kan behovet av tid för läkning och återhämtning vara väldigt olika. Från några månader till flera år. I boken lämnar man överlag sådana frågor öppna. I verkligheten saknas ofta svar på svåra frågor och i Mona-Li och tröttbacillen lämnar man inte några. Det tror jag är klokt. Risken är annars att man skapar falska förhoppningar, med besvikelse som följd.
Mona-Li och tröttbacillen är en fin liten barnbok med en allvarlig grund. I sitt bild- och textspråk lämpar den sig i första hand för de lite yngre barnen. Jag tror den kan utgöra en utgångspunkt för många olika sorters samtal kring utmattningssyndrom och dess varierande uttryck. En möjlighet att närma sig ett svårt ämne från ett lekfullt håll. Jag tror också den kan bidra till att överraska en del föräldrar med hur kloka och insiktsfulla barn ofta är. Inte sällan förstår de mycket mer än man tror.
I fåtöljen, 16 september 2018
Niklas Nygren
Förälder och specialistläkare i psykiatri”
Barnbok